Sven
Inatt blir jag sömnlös.
Gudrun var tillbaka idag. Om hon hade en ny blus eller inte vet jag ej då hon ofta klär sig i samma nyans. Det är inte riktigt vitt utan snäppet mörkare, lite åt det gula hållet. Jag såg henne första gången vid lunch som hastigast, hon satt med GullMaj och Rut. GullMaj och Rut är läskiga och farliga, bara de allra våghalsade hannarna vågar slå sig ned vid dem. De har alltid exklusiva matlådor fyllda med potatisgratäng gjord på riktig grädde eller ugnsbakad falukorv med cheddarost. Jag brukar äta mjukostsmörgås och kålsoppa. Snabbt skyndade jag förbi, men Gudruns blick och min möttes i ett förstulet ögonkast.
Andra gången vi sågs var vid kopiatorn. Hon kom alldeles ensam mot mig i den långa korridoren. Klick klack klick klack lät hennes lågklackade promenadskor då de slog i det hårda golvet. Svetten lackade i armhålorna och droppade utmed tinningarna, det blev svårt att svälja. Då hon kom fram var hon likt lejoninnan på savannen redo att angripa bytet; mig. "Sven. Tro inte att lite förkylning får mig att backa angående fredag, jag återkommer med mer speciefik info". Innan jag hann svara dök Mårten upp och Gudrun försvann lika snabbt som hon kommit. Kvar var jag med ett sug i magen. Detta kunde ha varit ett kärlekens sug, men visade sig att det var lösskita. Fick tillbringa större delen av e.m på tjo.
16.45 kom detta mail:
"Sven. På fredag ska du komma prick 20.00 och gå in via bakdörren. Grannen rastar nämligen sin hund den tiden och det är av högsta vikt att vårt möte förblir hemligt. Jag återkommer i morgon om klädkoden. Jag är en vild vild kvinna/G"
Vad nu? Hur menar hon med klädkod? Är min ljuvliga Gudrun är ett pervo? Jag kan knappt vänta tills jag får svaret i morgon....
Bästa hälsningar/ Sven
Ps. Hittat bilden. Vill på ett sätt så gärna blotta mitt yttre, men känner mig blyg. Att få ett ansikte här på bloggen känns så intimt. Låt oss suga på karamellen.
Gudrun var tillbaka idag. Om hon hade en ny blus eller inte vet jag ej då hon ofta klär sig i samma nyans. Det är inte riktigt vitt utan snäppet mörkare, lite åt det gula hållet. Jag såg henne första gången vid lunch som hastigast, hon satt med GullMaj och Rut. GullMaj och Rut är läskiga och farliga, bara de allra våghalsade hannarna vågar slå sig ned vid dem. De har alltid exklusiva matlådor fyllda med potatisgratäng gjord på riktig grädde eller ugnsbakad falukorv med cheddarost. Jag brukar äta mjukostsmörgås och kålsoppa. Snabbt skyndade jag förbi, men Gudruns blick och min möttes i ett förstulet ögonkast.
Andra gången vi sågs var vid kopiatorn. Hon kom alldeles ensam mot mig i den långa korridoren. Klick klack klick klack lät hennes lågklackade promenadskor då de slog i det hårda golvet. Svetten lackade i armhålorna och droppade utmed tinningarna, det blev svårt att svälja. Då hon kom fram var hon likt lejoninnan på savannen redo att angripa bytet; mig. "Sven. Tro inte att lite förkylning får mig att backa angående fredag, jag återkommer med mer speciefik info". Innan jag hann svara dök Mårten upp och Gudrun försvann lika snabbt som hon kommit. Kvar var jag med ett sug i magen. Detta kunde ha varit ett kärlekens sug, men visade sig att det var lösskita. Fick tillbringa större delen av e.m på tjo.
16.45 kom detta mail:
"Sven. På fredag ska du komma prick 20.00 och gå in via bakdörren. Grannen rastar nämligen sin hund den tiden och det är av högsta vikt att vårt möte förblir hemligt. Jag återkommer i morgon om klädkoden. Jag är en vild vild kvinna/G"
Vad nu? Hur menar hon med klädkod? Är min ljuvliga Gudrun är ett pervo? Jag kan knappt vänta tills jag får svaret i morgon....
Bästa hälsningar/ Sven
Ps. Hittat bilden. Vill på ett sätt så gärna blotta mitt yttre, men känner mig blyg. Att få ett ansikte här på bloggen känns så intimt. Låt oss suga på karamellen.
Vad önskas?
Trackback
