HÄR É VK

Efter ett akutbesök hos tandläkaren igår, så står jag nu på en 10-dagars penicillinkur. En penicillinkur mitt i sommarn när man helst av allt vill bada i vin och andra kylda alkoholhaltiga drycker = döden (eller inte riktigt, men nästan). Och inte nog med det så ska jag dessutom få en tand utdragen på fredag = döden (på riktigt!!!). Jag vill inteee :( :(

Det hela började med att jag fick ont i käken i söndags.. Tänkte inte så mkt på det, utan trodde att det kunde bero på att jag biter ihop tänderna på natten. Försökte tugga tuggummi för att ev. spänningar skulle släppa. Men sen blev det värre till måndagen, och ännu ännu värre till tisdagen. Började svullna på ena sidan av kinden, kunde inte gapa och fick även ont i halsen. Då började mina misstankar om att det kunde vara en visdomstand (min första!) som spöka..  Pratade med sjuksyrrorna på avdelningen och googlade mina symptom (önskar att jag inte behövde erkänna det :p), och enligt Sjukvårdsrådgivningen skulle man söka akuttid för visdomständer som gav sådana besvär. Fick alltså gå från jobbet direkt till min lite halvtokiga tandläkare som på 90 sekunder kunde konstatera att jag har en pågående infektion som snabbt måste behandlas, för att han ska kunna rycka ut tandjäveln (som växer snett) "innan han går på semester, alltså senast fredag". Började grina av bara chocken.

Och det är ungefär där jag befinner mig nu (fast jag grinar inte just för stunden). Är livrädd och mosträvig, men har som tur är blivit underhållen av Ida hela dagen, så att jag har sluppit tänka på det så mkt. Och jag får sällskap av syrran på fredag som har lovat mig att vara ett så bra stöd hon bara kan i avrättningsprocessen, å det är ju alltid nått.. Tar dock tacksamt emot lugnande fraser, morfin eller en sista minuten anywhere för att slippa det här - om någon känner sig manad..? :/ :D