HÄR É VK

Inte för ens nu märker jag hur tuff hösten varit. De känns som att jag andas ut helt plötsligt. Hur jag kan och vill hitta vardagen igen. Har tid med de jag vill. Hinner tänka. Är inte på väg nånstans hela tiden. Har inte saker att bära. Har haft för mycket tankar i huvudet senast. Blir helt matt. Men de känns mycket bättre! Är påväg upp från dalen där jag stått och tramapat ett tag. Kanske beror de på träningen, vad vet jag? Träna och må bra måste vara de bästa som finns! 

Har världens finaste vänner med världens finaste stöd att luta sig emot!