FIA: Alkohol och Gröna Lund i all ära men börjar man att bli gammal nu?
Ja, börjar man att bli gammal nu? Jag tycker hela tiden att man kommer på saker som hintar om att man inte längre är sitt forna jag. Ta bara en sådan sak om att man mer tittar på klockan på kvällen och tänker att herregud vad mycket klockan är, måste gå o lägga mig för att inte sova bort hela dagen imorgon. Bli trött vid 11-12 på kvällen och behöver en kaffe (eller möjligtvis en stark shot) för att orka hålla tempot uppe de sista timmarna. Dagen efter blir man bakis, ibland rejält (ärligt, när började man bli det liksom??) Jag har alltid haft förmånen att inte bli så bakfull efter att man har druckit, visst sliten o trött i all ära, men inte illamående med betongkeps på. Välkommen in i en ny era.
Jag, Soff, Stella o Lina va ju på Grönan igår och bara där har vi en till sak som tyder på att man inte är den man än gång var. Det komiska är nog att man gärna tror att inget har förändras, vi sa innan att ojojoj vad vi ska åka! Allt! Flera gånger! Nyttja åkbandet som aldrig förr. Jo man tackar liksom. Vi kom väl in på Grönan, åkte berg- o dalbanan till att börja med (vilken var skitläskig o det minns ja inte att ja tyckte förut :S ) sen medan vi gick runt för att kolla vad som skulle bli nästa åktur så kom vi på att det var nog dags att äta lite istället.. I maksam takt avverkade vi den ena attraktionen efter den andra och efter de flesta så spred sig en dödsångest eller ett allmänt illamående ut över vår lilla grupp på fyra personer. I vilket fall så åkte vi det mesta, stod i kö i 100 år och åt tills magen höll på att spricka. En kul dag var det! Dock förstår jag inte hur man orkade förr... Man sprang runt som en galning mellan attraktionerna, sprang i kön, hoppade snabbt ur o sprang till fotostånden för att se hur posen blev för att sedan kasta sig på igen o finslipa den. Köpte man kortet ngn gång? Skulle inte tro d va... Hur är det nu liksom, vi tycker att vi e coola o tuffa satan i kön, benen börjar skaka lite när man sätter sig i insane, det läskiga hjulet med taggar på börjar långsamt stiga mot skyn. Den har knappt börjat än men vi skriker i höga skyn, Stella säger att hennes spänne som håller fast henne har gått sönder, jag sitter o maniskt upprepar att ja har ångrat mig. Sen sätter det fart. Jag hörde bara mig själv skrika, såg allt upponer, lättade med rumpan ur stolen för att sedan vara tillbaka och allt var över. Hjärtat i halsgroppen och spagettiben var bara få av åkommorna som man fick med sig därifrån (måste säga att denna var en av få attraktioner som vi åkte två gånger... Att man alltid ska utsätta sig för såna saker??)
En annan sak på Grönan är alla dessa jävla (ursäkta mig) köer som är överallt! Jo men jag vill ju jättegärna stå i kö i 45 minuter för att sedan tro att ja ska dö i 30 sek. Vi var där i 8 timmar o då stod vi nog i kö i väldigt många av dom timmarna. Vem orkar det i längden liksom? Och definitivt, vem orkar springa o ställa sig sist igen för att sedan vänta i 45 minuter till för att uppleva samma dödsångest en gång till? Dagens ungdomar, jag säger då det ;)
Jag tror att man kan konstantera att man såg annorlunda på saker förut - tiderna förändras helt enkelt. Inte konstigt att äldre alltid säger att det var bättre förr.
Avslutningsvis, vi hade bästa Grönan-vädret (vilken unge tänker på sånt liksom...), vi kunde njuta av varandras sällskap och äta bästa bakismaten. Dock kanske inte Grönan får en ärlig chans när man är bakfull, trött, sliten o ett smått illamående aggressivt biter sig kvar, men det är en annan sak. Jag vann ju dessutom en middag på detta, ett otroligt smart drag om jag får säga det själv ;)
Insane
Nej, nu ska ja städa lite i huset, ses o hörs! <3
