IDA: Tror att jag har knäckt nöten
Jag har varit konstant olyckligt förälskad sedan jag var 14. Då var det Am, efter honom kom As, hade en liten period med känslor för Lu och nu Mr S som sagt. Och vad har alla dessa killar gemensamt? Jo, MIG!
Man är alltid så snabb med att dömma andra, men Omid sa en del saker till mig igår i bilen som blev lite "aha-upplevelser" och sedan spann jag vidare på den tanken. Jag wainade om att alla killar är dumma i huvudet och hade riktigt spunnit igång ordentligt...
Omid: "Men Ida du är väldigt mogen för din ålder, 20åringar är inte det"
Jag: "Va? Jag är inte ett dugg mogen..."
Omid: "Jo, du vill ju ha en kille som lyssnar på dig, haha"
Jag: "Meh, vadå? Jag har massa kompisar som är tillsammans med jämnåriga som har det jättebra!"
Omid: "Ja men du kanske har högre krav än att det ska vara bra och att sexet är grymt"
Jag: "Hmm... Mjo, jag vill ju ha en smart kille där man har ett intelektuellt utbyte.."
Omid: "Haha, och hur många 20åriga har det?"
WORD UP!
Och det är fan sant! Jag ska inte dra alla över en och samma gräns, aldrig livet. Har sett många braiga pojkvänner som är under 30, men om jag ska fokusera på killarna som jag har träffat!
Am: Gillade honom från att jag var 14 till att jag var 16. Berättade för honom och fick ingen positiv respons.
As: Gillade honom i princip hela gymnasiet. Sa aldrig något om mina känslor.
Lu: Killen som tog min oskuld samtidigt som han hade flickvän. Jag avslutade allt eftersom det var så FEL.
MR S: Den historien kan vi.
Alla fyra killar är verkligen bra dessutom, det är bara det att jag diggade/diggar dem när de var/är på en helt annan nivå än jag. Och jag menar inte att alla skulle fallit/falla hals över huvud för mig om vi var det, men tror aldrig att det fanns/finns en ärlig chans för vi pratade/pratar helt olika språk, spelade/spelar i helt olika ligor. jag var/är här, och dem var/är dääääär! En av de nämnda killarna ovan har flickvän idag. Vi har inte så mycket kontakt men han verkar vara skitnöjd, alltså handlade det aldrig om commitmentissues när jag gillade honom, han kanske helt enkelt inte alls var förberedd på att få en tjejs känslor över sig? Vi har fakstikt pratat om det också, och han har bett mig om ursäkt för hur han bemötte mig och sa just "jag var ett barn, jafg visste inte visste vad kärlek var!"
Och det är ju jag som väljer killar, så jag har ju en del att filosofera över.. Varför envisas jag med att plocka karten, istället för att vänta på frukten?
Men IDA da, ta en 30årig karl med lägenhet, bil och söndagsmiddag hemma i förorten med hans familj!!
Chilla. SÅ mogen är jag inte, och det vet jag. Alla äldre killar jag har träffat har lixom känts FÖR mkt. Inte för att de har gått ner på knä för mig eller velat göra mig till en avelskossa pronto, utan för att jag helt enkelt är malplacé i deras liga. EXEMPEL: Träffade en äldre konsult ute på krogen förra helgen. Han var allt jag önskade att MR S var; initiativtagande, mogen, uppskattande, charmig, lagom fräck, hade bra självförtroende, fick mig att känna mig speciell, lyssnade på mig etc. Vi började höras per sms en hel del, men det slutade med att vi bara tröttnade på varandra. Han tyckte jag var för torr, blyg och knepig, hans exakta ord "Jag kan inte hålla på som en 14åring". Jag sa att han kunde gå och ta en 30åring istället som var me framåt efter 3 dagar. Med andra ord: HELLO DISASTER! Jag kan absolut inte hålla tempot som förväntas i 30åringarnas matcher, inte heller flirta/sexa som dem. Gud jag har bara varit med två killar och är hur osäker som helst, ofta jag vågar åka hem och ligga med en 10 år äldre MAN, när vi inte har känslor för varandra. Tror ju knappast att det är i sängen jag kan kamma hem poäng hos dem med tanke på min knappa erfarenhet! Så nej, blir inga mer äventyr ut till "the thirty's land"
Slutsats: Jag kan inte dejta jämnåriga, men inte heller äldre. Ska jag bli lesbisk?
Svar: NEJ! Jag ska helt enkelt vänta, sluta ta allt på liv eller död och sänka mina krav. Alla som är 20 nu, blir så småningom 30 och det positiva med det är att jag också är det då. Under tiden får jag ta saker för vad de är, inte lägga mina förväntningar i andras händer och hålla ögonen öppna. Någonstans på vägen kommer jag säkert hitta min Mr R (Right), och tillsammans ska vi analysera och disskutera saker til' the end of time! :P
Sensmoral: Man ska passa sig för att skylla på alla andra. Som Carries breaktrough i SATC:
" I pick the wrong men"
And then she got her MR BIG =)
PPPZZZZZZ<3<3
Man är alltid så snabb med att dömma andra, men Omid sa en del saker till mig igår i bilen som blev lite "aha-upplevelser" och sedan spann jag vidare på den tanken. Jag wainade om att alla killar är dumma i huvudet och hade riktigt spunnit igång ordentligt...
Omid: "Men Ida du är väldigt mogen för din ålder, 20åringar är inte det"
Jag: "Va? Jag är inte ett dugg mogen..."
Omid: "Jo, du vill ju ha en kille som lyssnar på dig, haha"
Jag: "Meh, vadå? Jag har massa kompisar som är tillsammans med jämnåriga som har det jättebra!"
Omid: "Ja men du kanske har högre krav än att det ska vara bra och att sexet är grymt"
Jag: "Hmm... Mjo, jag vill ju ha en smart kille där man har ett intelektuellt utbyte.."
Omid: "Haha, och hur många 20åriga har det?"
WORD UP!
Och det är fan sant! Jag ska inte dra alla över en och samma gräns, aldrig livet. Har sett många braiga pojkvänner som är under 30, men om jag ska fokusera på killarna som jag har träffat!
Am: Gillade honom från att jag var 14 till att jag var 16. Berättade för honom och fick ingen positiv respons.
As: Gillade honom i princip hela gymnasiet. Sa aldrig något om mina känslor.
Lu: Killen som tog min oskuld samtidigt som han hade flickvän. Jag avslutade allt eftersom det var så FEL.
MR S: Den historien kan vi.
Alla fyra killar är verkligen bra dessutom, det är bara det att jag diggade/diggar dem när de var/är på en helt annan nivå än jag. Och jag menar inte att alla skulle fallit/falla hals över huvud för mig om vi var det, men tror aldrig att det fanns/finns en ärlig chans för vi pratade/pratar helt olika språk, spelade/spelar i helt olika ligor. jag var/är här, och dem var/är dääääär! En av de nämnda killarna ovan har flickvän idag. Vi har inte så mycket kontakt men han verkar vara skitnöjd, alltså handlade det aldrig om commitmentissues när jag gillade honom, han kanske helt enkelt inte alls var förberedd på att få en tjejs känslor över sig? Vi har fakstikt pratat om det också, och han har bett mig om ursäkt för hur han bemötte mig och sa just "jag var ett barn, jafg visste inte visste vad kärlek var!"
Och det är ju jag som väljer killar, så jag har ju en del att filosofera över.. Varför envisas jag med att plocka karten, istället för att vänta på frukten?
Men IDA da, ta en 30årig karl med lägenhet, bil och söndagsmiddag hemma i förorten med hans familj!!
Chilla. SÅ mogen är jag inte, och det vet jag. Alla äldre killar jag har träffat har lixom känts FÖR mkt. Inte för att de har gått ner på knä för mig eller velat göra mig till en avelskossa pronto, utan för att jag helt enkelt är malplacé i deras liga. EXEMPEL: Träffade en äldre konsult ute på krogen förra helgen. Han var allt jag önskade att MR S var; initiativtagande, mogen, uppskattande, charmig, lagom fräck, hade bra självförtroende, fick mig att känna mig speciell, lyssnade på mig etc. Vi började höras per sms en hel del, men det slutade med att vi bara tröttnade på varandra. Han tyckte jag var för torr, blyg och knepig, hans exakta ord "Jag kan inte hålla på som en 14åring". Jag sa att han kunde gå och ta en 30åring istället som var me framåt efter 3 dagar. Med andra ord: HELLO DISASTER! Jag kan absolut inte hålla tempot som förväntas i 30åringarnas matcher, inte heller flirta/sexa som dem. Gud jag har bara varit med två killar och är hur osäker som helst, ofta jag vågar åka hem och ligga med en 10 år äldre MAN, när vi inte har känslor för varandra. Tror ju knappast att det är i sängen jag kan kamma hem poäng hos dem med tanke på min knappa erfarenhet! Så nej, blir inga mer äventyr ut till "the thirty's land"
Slutsats: Jag kan inte dejta jämnåriga, men inte heller äldre. Ska jag bli lesbisk?
Svar: NEJ! Jag ska helt enkelt vänta, sluta ta allt på liv eller död och sänka mina krav. Alla som är 20 nu, blir så småningom 30 och det positiva med det är att jag också är det då. Under tiden får jag ta saker för vad de är, inte lägga mina förväntningar i andras händer och hålla ögonen öppna. Någonstans på vägen kommer jag säkert hitta min Mr R (Right), och tillsammans ska vi analysera och disskutera saker til' the end of time! :P
Sensmoral: Man ska passa sig för att skylla på alla andra. Som Carries breaktrough i SATC:
" I pick the wrong men"
And then she got her MR BIG =)
PPPZZZZZZ<3<3
Vad önskas?
Postat av: Fia
Amen!
Trackback
